Nu har jag lämnat in bilen, hämtat medicin, köpt fika, min äldsta son fyller år idag, och städat lite. Jag kan inte släppa tanken på att bilen håller på att gå sönder, visserligen ingen ny bil, men helt ur tiden är den inte. Tänk vad jag ägnar timmar åt att oroa mig, för än det ena än det andra. Jag blir hög på all djävla oro! Nu skulle jag behöva meditera och finna ngn inre ro. Ska på möte med min sponsor ikväll, och det ser jag fram emot. Har fått i uppgift av min sponsor att träna på att leva i nuet, och jag tränar för fulla muggar just nu, läser min lilla fusklapp ofta. Det fungerar faktiskt, men jag glömmer fort, och så är jag igång igen.
Hur många msk som helst klarar sig utan bil, det blir tufft, men det går. Värst blir det när sonen tränar sent, och det är matcher på helgerna och han behöver skjuts. Jag kommer att göra så, att jag säljer härken billigt till ngn som orkar meka med den, och köper mig en liten och billigare bil.
Min adhd gör inte saken bättre i skrivandets stund, hoppas ngn kreativitet slår till och jag hittar en utväg både ekonomiskt och känslomässigt. För att inte tala om min bipolaritet som ligger som ett djävla filter och gnager. Jag är så djävla leds på min livssituation och mina diagnoser just nu och jag får för mkt. Alkoholist, medberoende, vuxet barn till alkoholist, adhd, bipolär, GAD, pank och full av bekymmer.
Det värsta är dock inte bilen, det är trots allt materiellt, men det är lättare att ägna min oro åt den just nu. En mkt nära till mig super allt mer, han går snart under ordentligt. Jag vet med all min kunskap att det kanske också är det bästa, att slå i botten helt och fullt. Men det gör ont att se och jag kan ingenting göra för att mildra smällen. Lika bra att den blir stor och rejäl, så kanske han kommer på fötter igen, och det snabbare. Just idag är det lugnt, han är för slut för att dricka, men han har snart vilat upp sig och kan börja om igen.
Det är egentligen det här som skapar min största oro och blockerar mina tankar…
8 svar so far ↓
Tant Rasch // december 3, 2008 vid 1:08 e m |
Inte då!
Och tack för dagens garv! Ibland blir mina felläsningar så roliga:
”Hur många matskedar som helst klarar sig utan bil”
ps, Gratulera sonen från Tant Eländes Elände.
Judith // december 3, 2008 vid 4:14 e m |
Men hallå….så läste jag med! Jag började väl undra lite? Matskedar? Vaddå? hahahaha
Skönt jag inte var ensam.
Det fnisset behövde jag
AtDeHyDi // december 6, 2008 vid 11:16 e m |
Va… var det inte msk…. man lär sig nya förkotningar varje dag
Tror msn-språket börjar ta över
Natti natti
AtDeHyDi // december 7, 2008 vid 1:54 e m |
Skrev fel bloggadress innan, nu ska det funka
Mia // december 8, 2008 vid 10:35 f m |
Hej där!
Även jag läste fel på förkortningen och med min add trogen, läste jag om det hela tills jag fick ordning på meningen!
Tackar för kommentaren i bloggen. Jag måste bara skriva det att jag känner igen det där med oro. Troligen skulle jag inte känna igen mig själv om jag en dag slutade oroa mig. Omgivningen säger att jag kommer gå bort av ”sönderoroat” hjärta och jag är böjd att hålla med dem.
Alkohol är ett jädra gissel. Det är alltid lättare att fokusera sin oro på materiella ting (som bilen) när man har så mycket annat känslomässigt som lurar i bakgrunden. (syftar på den som super för mkt) Min far har varit och är alkoholist så länge jag funnits…räknar…det blir iaf 38 år som han supit mer eller mindre halvt ihjäl sig i omgångar. Nu är han så gammal att han inte orkar gå ner sig lika mycket som i yngre dar. Men spriten släpper han inte. Det är nog den som slutligen tar hans liv, misstänker jag.
Om du kommer på hur man slutar oroa sig och att leva i nuet utan att hamna på villovägar så hojta för bövelen! Jag behöver verkligen få tips i båda fallen.
Pssst…är det okej om jag lägger en länk till din blogg hos mig? Jag är mkt glömsk och skulle troligen aldrig hitta tbx annars…
Må gott!
tristess // december 8, 2008 vid 2:52 e m |
Tack snälla du för din enormt befriande kommentar!
Visst är det så att det finns triggers för våran oro, och att det blir lättare att ägna sig åt bilskrället, trots att det värsta härör till min kära anhöriga.
Nu när jag har bilen trasig, har jag vandrat och vandrat, vill inte åka buss, är dålig på att kolla tiderna och glömmer så fort. Iaf så har jag oroat mig mindre, vet inte om det är alla kilometrar(och det är många) som hjälpt, eller om det är så mkt bekymmer så jag har gett upp. Jag är iaf en oroare av stora mått, har fått diagnosen GAD. Inte för att jag kan ngt speciellt om den, bara att oron går på högvarv.
Självklart får du länka till mig. Jag länkar till dig också om det är ok?
//Kram
Carina // december 10, 2008 vid 10:04 e m |
Låter som även du har fullt upp med olika saker att träna på. Bil skulle jag aldrig klara mig utan, bor ju i skogen.
Kram Carina
tristess // december 11, 2008 vid 8:05 f m |
Ja, jag har fullt upp med att träna mig på saker. Är inne i en period nu när jag verkligen försöker leva i nuet och inte oroa mig, men det är svårt. Det är min akilleshäl, suckar jag… Men jag mår bra, bilen är frisk och jag har kommit igång med motionerandet igen(lite iaf). Behöver det för att få lugnet i kroppen. Jag har min adhd och min ständigt spretiga hjärna att komma överens med och det är inte så lätt alla gånger.
Kul att du tittade förbi, nu ska jag in och läsa hos dig!