Nu är det länge sedan jag har bloggat. Har inte suttit mkt vid datorn överhuvudtaget de senaste veckorna. Jag har flyttat, renoverat och nu är jag totalt slut av allt. Jag ligger bara i min soffa och försöker återhämta mig.
Nu i påsk, är min unge på resa med sitt lag, och jag får verkligen en chans att ladda batterierna. Snabbmat, och inga tider att passa. Det känns som om jag skulle kunna sova i flera veckor…
Nåja, jag är glad att det är över, och det har blivit så fint. Nya mattor och tapeter överallt. Nu vill jag bara bli rik så jag kan inreda mitt hem med allt jag vill ha. Men till trots så är jag nöjd med det jag har, även om allt är gammalt. Det är mitt och jag har iaf valt det själv.
Jag vet faktiskt inte hur jag mår i dagarna, har inte hunnit känna efter. Det är både bra och dåligt, då hinner jag inte fokusera på det negativa, men inte ta hand om mig själv heller, då det behövs. Men jag tror jag mår ganska bra. Har dessvärre inte hunnit jobba i stegen under tiden, men det ska jag ta igen till veckan. Ska träffa min sponsor och prata prata prata… Det är länge sedan och jag längtar efter henne och hennes klokskap.
Jag ska skriva lite om stegen när jag piggnat på mig lite.
Nu ska jag försöka läsa igen lite i mina favoritbloggar, och jag håller på så länge jag orkar, eller jag bryter nog lite innan orken tar slut, så jag orkar till soffan… Orka!
10 svar so far ↓
Judith // april 11, 2009 vid 5:48 e m |
Massa massa styrke kramar till dig så att du snart orkar blogga igen och berätta. Jag saknar dig!
Hoppas du kommer trivas jätte gott i ditt nya fräscha hem.
Kramis
tristess // april 11, 2009 vid 5:52 e m |
Hej hej Judith! Jag trivs redan hur mkt som helst. Har flyttat tillbaka till gamla trakter. Ikväll ska jag se på film och äta biskvier, med en av mina bästa vänner. Tack för alla styrkekramar, de behövs minsann!
Kramar tillbaka!
AtDeHyDi // april 11, 2009 vid 6:26 e m |
Vad härligt att höra från dig!!
Tack för du bryr dig
Massor av kramar från mig
tristess // april 12, 2009 vid 12:24 e m |
Hej AtDeHyDi! Klart jag bryr mig.
Vi höres!
Kramar i massor!
//Tristessen
Mia // april 11, 2009 vid 6:55 e m |
Vad kul att ”höra” nåt från dig igen! Den där känslan av nyrenoverat är ruskigt tillfredsställande! I alla fall för en inredningsnörd som mig. Själv längtar jag till nästa år då vi bestämt att försöka ta oss härifrån -äntligen! Farsgubben går i pension i november och jag har fått en knasig tanke om att vilja lära känna honom ”på nytt”, nu som två vuxna individer. Försöka skilja på då och nu är inte alltid så lätt, men jag tänker försöka i alla fall!
Ha en skön kväll vännen!
Kram
tristess // april 12, 2009 vid 12:29 e m |
Mia! Ja, det är otroligt tillfredsställande att ha nytt och fint. Jag är så ambivalent, så det har varit ett helvete att välja tapeter… Men till slut hittade jag rätt. Låter som en bra ide att lära känna farsgubben på nytt, det kan bli väldigt givande. Hoppas ni mår bra och att sorgearbetet varit hanterligt efter Ulltussen.
Ha en skön dag min vän!
Tristessen
AtDeHyDi // april 13, 2009 vid 8:35 e m |
Kära du, en och annan tår fälldes över dina fina ord.. Du vet inte hur mycket det betyder att få respons från er som vet vad jag snackar om..
Kramar i massor till dig och hoppas din Påsk varit fantastisk!!!
tristess // april 14, 2009 vid 1:48 e m |
AtDeHyDi Min påsk har varit helt underbar, förutom att jag har varit helt slut. Jag försöker samla krafter så jag orkar vara med igen. Det tar på krafterna att flytta. Du skriver oerhört bra på din blogg, och jag följer gärna alla delar jag bara får.
Kram och ha en underbar dag!
AtDeHyDi // april 17, 2009 vid 3:46 e m |
Tack var snäll du är.. SZjälv brottas jag med ofrivillig ångest som jag inte har en susning vad den kom ifrån..det värsta är att ingen kan se det på mig så de blir sura för att jag vill vara ifred..eller nja de blir sura för att jag fräser.. jag hoppas det släpper snart..har vart i helvetet och lämnade det för många år sedan..vill inte dit igen..
Kram på dig!!
tristess // april 17, 2009 vid 8:02 e m |
AtDeHyDi! Kram och hej! Jag vet inte hur du känner, men för mig är missbruket en sjukdom. Jag går på AA, och har en sponsor som jag ringer till när det blir jobbigt. Jag brottas också med ångest, och det är ett helvete som tar upp hela en när det kommer. Det blir svårt att inte tänka på annat än ångesten.
De som känner mig brukar inte fundera på varför jag vill vara själv, och varför jag blir trött och så, de accepterar att jag är som jag är. Jag är en stor ensamvarg, har inte stort umgänge. Jag blir stressad, för mig är mitt hem och min soffa, min borg och min trygghet. Jag försöker att inte vara så omvärldsberoende och låta andras eventuella tyckanden och tänkanden påverka mig för mkt. Just nu går det ganka bra, men ibland är det fanimig omöjligt. Men jag försöker iaf, och ibland lyckas det.
Jag umgås bara med människor som inte försöker styra, eller analyserar mig alldeles för mycket. Jag tycker inte om att bli tolkad utan att jag ber om det, och det blir bara värre med åren
Det gör jag så bra själv…
Kram min kära vän, och kom för allt i världen ihåg, att du duger precis som du är!