Jag tränar!

Jag har börjat träna! Har hållit på i sex veckor, utan att berätta det! Tänkte inte skriva om det först, då jag som vanligt brukar lägga ner det på ett tag. Jag börjar med buller och bång, håller mig på toppen så länge jag har uthållighet och det är hyfsat roligt. Spelar ingen större roll om jag ser att jag både får muskler och blir smalare, när jag är leds, uttråkad och tappar fokus, då gör jag det. Då finns det inte mkt som kan ändra på det, tills nästa inspirationstillfälle. Då är det samma visa om igen. Nu råkar jag ha accepterat detta förfarande, och jag tänker inte låtsas ngt annat, dessutom så gör jag ”nästan” bara roliga saker i gymet, så jag ska hålla ut längre.

 När jag började blogga så simmade jag, så så länge sedan är det jag gjorde ngt bra för min kropp, förutom att analysera småspik förstås.

Jag tränar med min älskade vän och granne, vi är ungefär lika knäppa och fixerade så här från början. Bara det att hon är uthålligare och mer fokuserad, och det behöver jag.

Det vore typiskt mig att basunera ut för hela världen att jag numera är träningsnarkoman och lever ett fullständigt häslosamt liv, men massor med gymaktiviteter och långa långa promenader, så det tänker jag inte göra Jag tränar och promenerar så jag har knappt tid att blogga, men det tänker jag också bara berätta i förbigåendet.

Skumt! Varenda gång  jag skriver ordet träna, så blir det tråna! Undra vad det vill säga?

Jag vill tillägga en sak! Jag har blivit otroligt inspirerad av Judith! När hon bränner av sin halva sträcka när hon inte orkar hela, då dånar jag av inspiration. Hon imponerar på mig må ni tro! Vilken styrka!

Äntligen klart!

Nu är det länge sedan jag har bloggat. Har inte suttit mkt vid datorn överhuvudtaget de senaste veckorna. Jag har flyttat, renoverat och nu är jag totalt slut av allt. Jag ligger bara i min soffa och försöker återhämta mig.

Nu i påsk, är min unge på resa med sitt lag, och jag får verkligen en chans att ladda batterierna. Snabbmat, och inga tider att passa. Det känns som om jag skulle kunna sova i flera veckor…

Nåja, jag är glad att det är över, och det har blivit så fint. Nya mattor och tapeter överallt. Nu vill jag bara bli rik så jag kan inreda mitt hem med allt jag vill ha. Men till trots så är jag nöjd med det jag har, även om allt är gammalt. Det är mitt och jag har iaf valt det själv.

Jag vet faktiskt inte hur jag mår i dagarna, har inte hunnit känna efter. Det är både bra och dåligt, då hinner jag inte fokusera på det negativa, men inte ta hand om mig själv heller, då det behövs. Men jag tror jag mår ganska bra. Har dessvärre inte hunnit jobba i stegen under tiden, men det ska jag ta igen till veckan. Ska träffa min sponsor och prata prata prata… Det är länge sedan och jag längtar efter henne och hennes klokskap.

Jag ska skriva lite om stegen när jag piggnat på mig lite.

Nu ska jag försöka läsa igen lite i mina favoritbloggar, och jag håller på så länge jag orkar, eller jag bryter nog lite innan orken tar slut, så jag orkar till soffan… Orka!

Mitt i natten

Nu är det länge sedan jag uppdaterat min blogg, har haft fullt upp, och bloggeriet har fått stå åt sidan. Men jag är in och läser hos mina favoriter med jämna mellanrum, även om jag inte är så bra på att  kommentera.

Det är mitt i natten och jag är fortfarande vaken. Jag väntar på att min tonåring ska komma hem, han är hos en kompis i närheten, o  jag kan inte gå och lägga mig föränn han är hemma.

För övrig så blev jag på ett helvetes dåligt humör här fram om natten, pratade med mitt x, han kan verkligen få mig att bli riktigt förbannad. Egotrippad är vad han är! Vad ynkligt liksom. Ibland blir det bara för mkt, och just nu så får jag mer än jag behöver av olika anledningar. Det är bara att gilla läget, det blir bättre. Jag måste tro det, och det bestämmer jag mig också för.

Annars är jag glad och vi ska flytta. Vi fick den där lägenheten jag beklagade mig över i förra inlägget. De som stod etta i kön tackade nej i sista sekund. Det trodde jag inte, och jag ska äntligen komma ifrån det här bostadsområdet jag bor i. Inget fel här, men jag har aldrig lyckats få till ngn trivsel. Kände ganska snabbt att jag kom fel, men nu ska vi hem igen…

Nu ska jag snart gå och lägga mig, sonen kommer snart dessutom. Jag har massor med pyssel jag ska göra imorgon, betsa en tv-bänk och lite annat smått och gott.

På återseende

Framtiden…

Nu känner jag för att uppdatera lite. Jag mår bra, torts att sjukdomarna bara avlöst varandra, och stressen för allt som komma skall är stor.

Har varit på möte med försäkringskassan och jag må då säga att det var en varm och go människa jag fick möta. Hon tog mig på allvar och kom med en massa iakttagelser och klokskap som var klockrena. Det är skönt med människor som har ngt eget att komma med, nya infallsvinklar och minimalt fördömande, och inte utsätter mig för att tro att jag måste försvara och förklara mig.  Nu råkar det visserligen vara hennes jobb, men med mina ögon mätt så gjorde hon ett ypperligt arbete. Nu får framtiden visa vägen för Tristessen, så får vi se var den leder.

Annars händer det en del i mitt liv just nu, mest roliga saker faktiskt. Har gått för lite på möte på sista tiden, men jag får ta igen det. Däremot så jobbar jag kontinuerligt i stegen och ska så göra under en lång tid. Vad jag har märkt i mitt liv så är jag mkt mer självständig nu än vad jag varit, behöver inte allas gillande och godkännande, och det är så befriande. Jag känner att jag utan dåligt samvete, kan säga nej till andra människor, och jag behöver inte ens förklara mig. Jag kanske är inne i en bra fas, men må den då hålla i sig.

Jag gillar inte att bli styrd, inte heller att bli uppfostrad och påmind om alla mina egenheter… Gudars vad jag tjatar om det! Men det har blivit oerhört viktigt i mitt liv att människor låter mig vara, och ägnar sig åt sitt istället. Jag har märkt att det är mkt lättare för andra att ha sina egenheter om de samtidigt gör mig till medbrottsling, det vill säga berättar att jag är likadan eller har andra liknande konstigheter för mig. Gisslantagande säger jag bara.. Nu verkar det som om jag är allt annat än normal, men så är det inte. Jag är gode vanlig, åtminstone i mina ögon.

Kram därute och må så gott!

Föresten! Läs hos Tant Rasch, så får ni se vad hon haft för sig idag! Skönt med de som har mod och förmåga och kan vara språkrör för oss andra adhdare!

Bara för idag!

Nu är det ett tag sedan jag har skrivit, har inte haft ngn större inspiration. All kraft har gått åt att planera julen. Nu är den äntligen över, och resten av månaden går att till att överleva rent ekonomiskt. Nåja, det ska nog gå! Jag har då varit sparsam med både julklappar och julmat i år. Klapparna är alltid välkomna, men maten får jag alltid slänga då ingen vill äta julmat mer än en, högst två dagar i det här huset.

Min sponsor har kommit hem från sin resa, och på Måndag startar mitt stegarbete igen. Haft ett litet uppehåll över julen. Jag har gjort den här resan när jag var nynykter, men det börjar vara länge sen, och en uppdatering kan aldrig vara dumt. Jag tänker inte gräva i mitt missbruk, utan jag ska jobba i stegen utifrån där jag står idag. Just nu kan jag inte bara dyka och analysera, jag måste leva också. Det kan vara nog så svårt för en sån som jag, som har ägnat många timmar, dagar och år till att tycka jag är en mindre lyckad människa än genomsnittet.

Mina dagar fyller jag just nu med att promenera och läsa lite. Behöver röra på mig, det lugnar ner min adhd och efter en långpromenad känns det som om jag mediterat en lång stund.

Jag måste nog tillstå att jag är ganska tillfreds med livet just idag iaf! Dessa toppar och dalar är just nu en ingrediens som skall finnas och som finns där. Att prata och att skriva om det ger mig bara förlösning och bereder plats för nya utmaningar.

Bara för idag ska jag inte göra mig mindre än vad jag är, och bara för idag ska jag ta den plats som är mig ment.

Årets debutant, det är jag det!

 

 

Jag har fått ett pris som årets debutant av goda och vänliga AKGranberg !

Jag blir så glad! Jag skriver inte ofta, bara när jag känner att jag är med i anden, har svårt att skriva bara för skrivandets skull, det måste kännas rätt just då :-) Men jag tycker det är kul, far runt och läser andras bloggar nästan varje dag.

Jag kan då storligen rekommendera fröken Granbergs blogg, den blev snabbt en storfavorit hos mig. Den innehåller allt en behöver och lite till.

Tack kära AK för ditt uppmärksammande!